På en mycket trevlig blogg med namnet Minimalisterna läste jag ett inlägg som handlar om ett enklare liv. Där citerade skribenten sin sambo med en mening som föll mig i smaken perfekt.
Ett enkelt liv är otroligt underskattat.
Nu är jag inte ute efter att leva enkelt eller på annat sätt minimalistiskt i den mening att skala bort alla saker och liknande i livet. Men faktum är att ju mindre prylar desto mer tid över till annat som kan väljas fritt. Att kunna välja att bara sitta och betrakta t.ex. en liten fågel, eller kanske lyssna på ett samtal utan att ha bråttom vidare är en skön lyx.
Precis om bilden till detta inlägg där Leonardo Da Vinci citeras;
La semplicità è la sofisticazione finale.
Det bygger på att livet runt oss blir lite enklare men samtidigt mer innehållsrikt. Skala bort det vi inte behöver. T.ex. så behöver en bil servas då och då och kostar X kr. Har man två bilar tar det dubbelt så mycket tid att serva dom samt kostar dubbelt så mycket. Kanske man inte behöver någon bil alls?
Jag tror det är detta som får många att längta till landet. Nu i corona-tider och det börjar bli dags för semestrar så tror jag många vill komma till landet och där få leva lite enklare. Torrdasset låter kanske inte så kul i början, men efter några besök så blir det rätt ro-givande. Ingen induktions-spis att laga maten på utan en äldre och långsammare spis används med ett lugnt och behagligt tempo. Stor-stugan i huset är troligen enklare inrett än vardagsrummet hemma men mycket mer sansat och kanske inte ens en TV finns. Jag vet att jag trivs med det enklare. Att kunna välja bort för att istället inkludera något viktigt. Underbar känsla.